Men jag vet, att en höst, när lindarna strö

sina sista, gulnade blad,

när tallskogen stelnat i tindrande frost,

och all marken och rymden står kal,

då ryckes jag lös som ett vissnande löv,

då faller jag av utan ljud,

och virvlas av vinden

och tryckes till jord —

till den jord, som jag längtat och känt.

http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/SoderholmK/titlar/RosterUrTingen/sida/68/etext